Stäng annons
Nyheter

Tiden för integrerade enheter kommer. Det är utrymmet för Apple

Äppelplockare
25

I dagsläget verkar det som om eran av licensierad programvara i framkant med Microsoft Windows, som rådde här i flera decennier, är på väg mot sitt slut för gott. Fram till nyligen ansågs den licensierade mjukvarumodellen vara det enda möjliga sättet att närma sig försäljning av datorteknik.

Uppfattningen att den licensierade programvarans väg var den enda korrekta slog rot under 1990-talet, baserat på Microsofts monumentala framgång, och bekräftades alltid ytterligare när några av tidens integrerade enheter som Amiga, Atari ST , Acorn , Commodore eller Archimedes.

På den tiden var Apple det enda företaget som producerade integrerade enheter utan störningar från Microsoft, och det var också en mycket svår tid för Apple.

Eftersom den licensierade mjukvarumodellen sågs som den enda genomförbara lösningen, gjordes efteråt många försök att följa Microsoft och även gå den licensierade mjukvaruvägen. Det mest kända är nog OS/2 från IBM, men Sun med sitt Solaris-system eller Steve Jobs med sin NeXTSTEP kom också med sina lösningar.

Men det faktum att ingen kunde nå samma nivå av framgång med sin programvara som Microsoft antydde att något kan vara allvarligt fel.

Det visar sig att den modell av licensierad mjukvara som Microsoft valde inte är det mest korrekta och framgångsrika alternativet, utan eftersom Microsoft etablerade ett monopol under nittiotalet som ingen kunde försvara sig mot, och eftersom det missbrukade sina hårdvarupartners i decennier, kunde slå med din licensierade programvara. I allt detta fick han hela tiden hjälp av media som rapporterade om teknikens värld, som täckte över Microsofts misslyckanden och orättvisa metoder och alltid blint berömde det, och allt detta trots ogillande av oberoende journalister.

Ett annat försök att testa den licensierade mjukvarumodellen kom i början av 21-talet när Palm misslyckades med försäljningen av sin Personal Digital Assistant (PDA). Då rådde alla Palm, utifrån den rådande trenden, exakt vad Microsoft skulle råda, som är att dela upp sin verksamhet i en mjukvaru- och en hårdvarudel. Även om Palms grundare Jeff Hawkins vid den tiden lyckades använda en strategi liknande Apples för att komma ut på marknaden med Treos, det vill säga en pionjär bland smartphones, förde den kommande uppföljningen av Microsofts modell Palm till ruinens brant. Företaget delade upp sig i mjukvarudelen av PalmSource och hårdvarudelen av PalmOne, det enda resultatet var att kunderna var riktigt förvirrade och det gav dem absolut ingen fördel. Men det som till slut dödade Palm helt var faktiskt iPhone.

I slutet av 1990-talet bestämde sig Apple för att göra något helt ovanligt i en tid då licensierad programvara dominerade, nämligen att producera integrerade enheter. Apple, under ledning av Steve Jobs, fokuserade på något som ingen i datorvärlden kunde erbjuda vid den tiden – en innovativ, kreativ och tät koppling mellan hårdvara och mjukvara. Han kom snart med integrerade enheter som nya iMac eller PowerBook, som inte längre bara var enheter som var inkompatibla med Windows, utan också förvånansvärt innovativa och kreativa.

2001 kom Apple dock med den då helt okända iPod-enheten, som 2003 kunde erövra hela världen och ge Apple enorma vinster.

Trots att mediernas rapportering om datorteknikens värld vägrade ta hänsyn till i vilken riktning dessa tekniker började gå, blev Microsofts framtida utveckling långsamt klar. Därför började han mellan 2003 och 2006 arbeta på sin egen variant av iPod-temat för att introducera sin egen Zune-spelare den 14 november 2006.

Ingen kan dock bli förvånad över att Microsoft gick ungefär lika dåligt på området för integrerad teknologi som Apple gjorde på området för licensierad programvara, och Zune åtföljdes alltså av skam över alla sina generationer.

Apple gick dock längre och introducerade 2007 den första iPhone, som inom ett kvarts år sålde ut Microsofts försök med licensierad programvara för Windows CE/Windows Mobile-mobiltelefoner.

Så Microsoft hade inget annat val än att köpa ett företag för en halv miljard dollar, tack vare vilket det kunde gå på vägen mot integrerade mobila enheter. År 2008 absorberade den därför den relativt populära mobilenheten Danger på den tiden, medgrundad av Andy Rubin, som faktiskt var en föregångare till Android, eftersom det när det gäller mjukvarudelen var ett system baserat på Java och Linux.

Microsoft gjorde exakt samma sak med Danger som det har gjort med alla sina förvärv, och tryckte hänsynslöst ner det i halsen.

Det som kom ut ur Microsoft var KIN – Microsofts första integrerade mobila enhet som varade i 48 dagar på marknaden. Jämfört med KIN var Zune faktiskt fortfarande en stor framgång.

Det är nog inte längre förvånande att när Apple släppte iPaden, som lätt vann hela världens gunst, så skyndade Microsoft, i samarbete med sin långvariga partner HP, snabbt med sitt svar i form av Slate PC-surfplattan, av som endast några tusen enheter tillverkades.

Och så är det bara en fråga om vad Microsoft kommer att göra med den döende Nokia, som den just nu trycker i halsen på honom.

Det är förvånande hur blinda tekniska media har varit på att inte kunna se den pågående urholkningen av den licensierade mjukvarumodellen som Apple har orsakat med sina integrerade produkter. Hur ska man annars förklara den entusiasm som den begynnande Androiden fick från dessa medier. Media ansåg honom vara efterträdaren till Microsoft, från vilken Android skulle ta över dominansen av licensierad programvara.

Programvaruhyllor i Apple Store.

Google har slagit sig ihop med HTC för att skapa Nexus – en enhet som körs enbart på Android. Men efter att detta experiment misslyckades, slog Google sig denna gång ihop med Samsung för att skapa ytterligare två floppar, Nexus S och Galaxy. Dess senaste intåg i smartphonevärlden kom från ett partnerskap med LG som skapade Nexus 4, en annan Nexus som ingen köper mycket.

Men precis som Microsoft ville ha sin andel av surfplattmarknaden, så ville Google, så 2011 fokuserade man på att modifiera Android 3 för surfplattor, men resultatet blev en sådan katastrof att det talades om massor av Nexus-surfplattor som fyllde lager utspridda över hela världen .

2012 kom Google, i samarbete med Asus, med surfplattan Nexus 7, som var så hemsk att även de mest inbitna Android-fans erkände att det var en pinsamhet för företaget. Och även om Google 2013 fixade en betydande del av misstagen, kan man inte säga att någon skulle lita särskilt mycket på dess surfplattor.

Google har dock inte bara följt Microsoft i dess modell av licensierad mjukvara och i fumlar både inom smartphones och surfplattor, utan även troget kopierar det inom ramen för överprissatta förvärv.

I tron ​​att Google skulle ta sig in på den integrerade enhetsmarknaden lika framgångsrikt som Apple, köpte de Motorola Mobility 2011 för 12 miljarder dollar, men det slutade med att det kostade Google mycket mer miljarder än vad det någonsin skulle ha kunnat göra från förvärvet.

Så man kan säga att det är fascinerande vilka paradoxala steg företag som Microsoft och Google tar och hur många miljarder de spenderar på att de blev ett företag som Apple, även om alla redan vet att den licensierade mjukvarumodellen är död sedan länge.

källa: AppleInsider.com

Zdroj
Diskussion
Ämnen: , , , , , , , , ,

Relaterad



Mest lästa artiklar

.