Ondrej Holzman ”Vi är klara, vi har förklarat oss i konkurs.” Så överraskade chefen för GT Advanced Technologies, företaget som skulle leverera en stor safir till Cupertino, Apple den 6 oktober. Det verkar bara finnas två sätt att vara en Apple-partner: massiv framgång eller totalt misslyckande.
Tydligen gick uppvaktningen mellan Apple och GT ungefär så här: ”Här är villkoren som du antingen accepterar eller så producerar du inte safir åt oss.” Till slut vände GT sig vid de potentiella miljarderna i vinst och gick med på att helt och hållet ofördelaktiga villkor. Men raka motsatsen hände innan man badade i pengar – företagets konkurs. Det är den hårda verkligheten du måste hantera om du samarbetar med Apple.
En perfekt illustration tillhandahålls av det aktuella fallet med GT Advanced Technologies, som pekar på en leveranskedja som är exakt på millimetern, om än väldigt grovt justerad. Apple visslar i det och kan från en styrkeposition tvinga sina partners att gå med på villkor som är mycket gynnsamma för det, även om de i slutändan ofta knappast är genomförbara. Då räcker det med minsta tvekan och det är över. Så fort de förväntade resultaten inte kommer tittar Tim Cook bort och letar efter en annan, "mer pålitlig" partner.
Ta det eller lämna det
Det var den nuvarande verkställande direktören för det kaliforniska företaget, som tidigare år, fortfarande i rollen som driftsdirektör, sammansatt en perfekt fungerande kedja av tillverkare och leverantörer av alla typer av komponenter till äppelprodukter, som Apple sedan kan få till kundernas händer. Det är nödvändigt att få allt att fungera, och i Cupertino har de alltid hållit alla kontrakt och partnerskapsförpliktelser hemliga.
[do action=”citation”]Hela planen var dömd från början till ett tragiskt slut.[/do]
För bara ett år sedan kunde vi få en unik titt in i köket i denna framgångsrika verksamhet. Apple skriver på ett gigantiskt kontrakt med GT Advanced Technologies i november 2013, som kommer att bygga en gigantisk safirfabrik och samtidigt skapa hundratals jobb i Arizona. Men snabbspola bara ett år framåt: det är oktober 2014, GT ansöker om konkurs, hundratals människor saknar jobb och massproduktion av safir är ingenstans i sikte. Det snabba slutet på ett potentiellt lönsamt samarbete för båda parter är inte så överraskande i sluträkningen, vilket handlingar som släppts i konkursförfarandet kommer att visa.
För Apple är det mer eller mindre bara olägenheter. Medan de i Asien, där de allra flesta av dess leverantörer verkar, arbetar tyst och utanför rampljuset, har alliansen med New Hampshire-baserade GT Advanced Technologies granskats av media och allmänheten från början. De två företagen har en riktigt djärv plan: att bygga en gigantisk fabrik mitt i USA som kommer att producera 30 gånger mer safir än någon annan fabrik i världen. Samtidigt är det ett av de hårdaste materialen på jorden, som tillverkas syntetiskt i ugnar uppvärmda till cirka två tusen grader Celsius och är fem gånger dyrare än glas. Dess efterföljande bearbetning är lika krävande.
Men hela planen var dömd från början till ett tragiskt slut. Villkoren som Apple dikterade för sig själva var praktiskt taget omöjliga att uppfylla, och det är en stor överraskning att GT-chefer ens kunde skriva på sådana kontrakt.
Å andra sidan bekräftar detta bara Apples förhandlingsförmåga och även dess starka position, som man kan utnyttja till sin fördel till fullo. I fallet med GT överförde Apple praktiskt taget allt ansvar till den andra parten och kunde bara dra nytta av detta partnerskap. Maximal vinst, det är allt cheferna i Cupertino bryr sig om. De vägrar att diskutera det faktum att deras partners verkar på randen till konkurs. Under förhandlingarna med GT ska de ha uppgett att det rör sig om standardvillkor som Apple har med andra leverantörer och har inte utvecklat saken ytterligare. Ta det eller lämna det.
Om GT inte gick med på dem skulle Apple hitta en annan leverantör. Även om förhållandena var kompromisslösa och GT, som det senare visade sig, medförde förstörelse, satsade ledningen för företaget som huvudsakligen var verksamma inom solcellsområdet allt på ett kort - ett attraktivt samarbete med Apple, som, även om det ger en enorm risk, men också potentiella vinster på miljarder.
En dröm på pappret, ett fiasko i verkligheten
Början av den amerikanska alliansen, med vilken Apple också skulle bekräfta sina ord om avsikten att föra tillbaka produktionen till USA:s territorium, såg inte så illa ut – åtminstone inte på pappret. Bland andra aktiviteter tillverkade GT ugnar för tillverkning av safir, och Apple märkte det först i februari 2013, när det visade safirglas på iPhone 5-skärmen, som var mer hållbart än Gorilla Glass. På den tiden använde Apple bara safir för att täcka Touch ID-sensorn och kameralinsen, men även då förbrukade den en hel fjärdedel av all safir som skapades över hela världen.
I mars samma år meddelade Apples GT att man utvecklade en ugn som kunde skapa safircylindrar som vägde 262 kilo. Detta var dubbelt så stort som tidigare producerade volymer. Produktion i större storlekar skulle förståeligt nog innebära fler skärmar och en betydande prissänkning.
Enligt dokument som släpptes under konkursförfarandet var Apple ursprungligen intresserade av att köpa 2 600 ugnar för att tillverka safir. Men i början av sommaren skedde en stor vändning, eftersom Apple inte kunde hitta ett företag som skulle tillverka safir. Han kontaktade flera av dem, men representanten för en av dem uppgav att under de villkor som Apple dikterade, skulle hans företag inte kunna göra vinst på safirproduktion.
Apple vände sig därför direkt till GT för att tillverka själva safiren utöver ugnarna, och eftersom man påstås också ha haft problem med den 40-procentiga marginal som GT krävde för ugnarna beslutade man sig för att ändra taktik. GT erbjöd nyligen ett lån på 578 miljoner dollar som skulle få New Hampshire-företaget att bygga 2 036 ugnar och driva en fabrik i Mesa, Arizona. Även om det fanns många ogynnsamma villkor i kontrakten för GT, som att inte få sälja safir till någon annan än Apple, accepterade företaget erbjudandet.
Till förmån för Apple
GT upplevde en nedgång i framför allt sin solcellsverksamhet, så safirproduktion verkade vara ett intressant alternativ för att fortsätta tjäna pengar. Resultatet blev ett kontrakt som undertecknades den sista oktober 2013. Sedan affären med Apple har GT lovat att mer än fördubbla sina intäkter 2014, med safir som står för ungefär 80 procent av dess årliga intäkter, upp från en bråkdel av det. Men problem dök upp redan från början.
[do action=”citation”]En enda stor cylinder med safir tog 30 dagar att tillverka och kostade cirka 20 tusen dollar.[/do]
Apple erbjöd mindre än GT hade planerat för safiren och vägrade att vika sig, vilket lämnade GT att sälja safiren till honom med förlust. Dessutom indikerade kontrakten som just undertecknades att han skulle få böter på 650 200 dollar om han låter ett annat företag använda en av ugnarna på 640 262 dollar, böter på 320 77 dollar om han sålde kristallen på XNUMX kilo till en konkurrent och böter på XNUMX XNUMX dollar för varje sen leverans av kristallen (eller $XNUMX per millimeter safir). Samtidigt kunde Apple avbryta sin beställning när som helst.
GT ställdes inför ytterligare 50 miljoner dollar i böter för varje brott mot konfidentialitet, det vill säga avslöjande av avtalsförhållanden mellan de två parterna. Återigen, Apple hade inget sådant förbud. På GT:s många frågor angående de punkter som klart är till fördel för Apple, svarade det kaliforniska företaget att dessa var liknande villkor som dess andra leverantörer.
Kontraktet undertecknades bara några dagar efter att den 262 kilo tunga enkristallsafiren först kom ut ur GT-ugnen. Denna cylinder var dock så sprucken att den inte gick att använda alls. GT hävdade dock för Apple att kvaliteten skulle öka.
För massproduktion av safiren anställde GT omedelbart 700 anställda, vilket skedde så snabbt att i slutet av våren visste inte mer än hundra av de nyaste medlemmarna i teamet vem de skulle svara till, vilket den tidigare chefen avslöjade. . Två andra före detta arbetare sa att närvaron inte övervakades på något sätt, så många tog ledigt godtyckligt.
I våras godkände GT-cheferna obegränsad övertid för att fylla ugnarna med safirtillverkningsmaterial, men vid den tidpunkten hade inte tillräckligt med ugnar byggts ännu, vilket resulterade i kaos. Enligt två tidigare anställda var det många som inte visste vad de skulle göra och bara gick runt i fabriken. Men i slutändan var ett mycket större problem själva fröet till hela samarbetet – produktionen av safir.
En enda stor cylinder av safir tog 30 dagar att tillverka och kostade cirka 20 440 dollar (över XNUMX XNUMX kronor). Dessutom var mer än hälften av safircylindrarna oanvändbara, enligt källor som är bekanta med Apples verksamhet. I fabriken i Mesa ska det till och med skapas en speciell "kyrkogård" för dem, där oanvändbara kristaller samlades.
GT COO Daniel Squiller sa i konkursansökan att hans företag förlorade tre månaders produktion på grund av strömavbrott och förseningar i fabriksbygget. Apple skulle tillhandahålla el och bygga fabriken, men Apple berättade för GT:s fordringsägare att företaget gick i konkurs på grund av misskötsel, inte strömavbrott. GT svarade på detta uttalande att det var medvetet vilseledande eller felaktiga kommentarer.
Safirproduktionen misslyckas
Men något annat än bara strömavbrott eller dålig ledning ledde GT till konkurs. I slutet av april avbröt Apple den sista delen av sitt lån på 139 miljoner dollar eftersom det sa att GT inte uppfyllde kvaliteten på safirproduktionen. I konkursförfarandet förklarade GT att Apple hela tiden ändrade specifikationen av materialet och att man var tvungen att spendera 900 miljoner dollar av sina egna pengar för att driva fabriken, det vill säga mer än dubbelt så mycket som hittills lånat från Apple.
Dessutom säger GT-tjänstemän att Apple och staden Mesa också är ansvariga för slutet av Arizona-fabriken. Den första fasen av bygget slutfördes först i december 2013, vilket bara lämnade sex månader för full drift. Samtidigt ska de redan nämnda strömavbrotten, när Apple påstås ha vägrat tillhandahålla reservkraftkällor, ha orsakat ett stort tre månader långt avbrott.
Därför träffade GTs vd Thomas Gutierrez den 6 juni två Apples vicepresidenter för att informera dem om att det fanns stora svårigheter i safirproduktionen. Han presenterade ett dokument som heter "What Happened", som listade 17 problem såsom felaktig hantering av ugnar. Apples brev till fordringsägarna fortsätter med att säga att Gutierrez praktiskt taget har kommit till Cupertino för att acceptera sitt eget nederlag. Efter det här mötet slutade GT tillverka de 262 kilogram stora kristallerna och fokuserade på de 165 kilogram för att göra processen framgångsrik.
När tillverkningen av en sådan safircylinder lyckades användes en diamantsåg för att såga 14 tum tjocka tegelstenar i form av två nya telefoner, iPhone 6 och iPhone 6 Plus. Tegelstenarna skulle sedan skäras på längden för att skapa en display. Varken GT eller Apple har någonsin bekräftat huruvida safir faktiskt var tänkt att användas i den senaste generationen av iPhones, men med tanke på de mängder safir som Apple efterfrågade med kort varsel, är det högst troligt.
Men för att göra saken värre uppstod i augusti, enligt en tidigare anställd, ett annat stort problem utöver själva produktionen, eftersom 500 safirgöt plötsligt försvann. Några timmar senare fick de anställda veta att chefen hade skickat tegelstenarna för att återvinnas istället för att röjas, och om GT inte hade kunnat få tillbaka dem hade hundratusentals dollar gått förlorade. Redan i det ögonblicket var det dock klart att Sapphire inte skulle komma in på displayerna på de nya "sex" iPhones, som började säljas den 19 september.
Apple gav dock fortfarande inte upp safir och ville fortsätta få så mycket som möjligt av den från ugnarna i Mesa. I ett brev till borgenärerna uppgav han senare att han endast fått 10 procent av den utlovade volymen från GT. Personer nära GT:s verksamhet rapporterar dock att Apple har uppträtt väldigt inkonsekvent som kund. Ibland accepterade han tegelstenar som han hade avvisat några dagar innan på grund av låg kvalitet och så vidare.
Vi är klara, vi är pank
Under den första veckan i september i år informerade GT Apple om att de hade ett stort kassaflödesproblem och bad sin partner att betala det senaste lånet på 139 miljoner. Samtidigt ville GT enligt uppgift att Apple skulle börja betala mer pengar för safirtillbehör från 2015. Den 1 oktober var det meningen att Apple skulle erbjuda GT 100 miljoner dollar av de ursprungliga 139 miljoner dollar och skjuta upp betalningsplanen. Samtidigt var det meningen att han i år skulle erbjuda ett högre pris på safir och diskutera en prishöjning för 2015, där GT även kunde öppna dörren för att sälja safir till andra företag.
[do action=”citation”]GT-chefer var rädda för Apple, så de berättade inte för honom om konkursen.[/do]
Båda sidor enades om att diskutera allt personligen den 7 oktober i Cupertino. Strax efter klockan sju på morgonen den 6 oktober ringde dock Apples vicepresidents telefon. I andra änden var GT:s vd Thomas Gutierrez, som bröt de dåliga nyheterna: hans företag hade ansökt om konkurs 20 minuter tidigare. I det ögonblicket hörde Apple tydligen för första gången om planen att försätta i konkurs, som GT redan hade lyckats genomföra. Enligt källor från GT var hans chefer rädda att Apple skulle försöka omintetgöra deras plan, så de berättade inte för honom i förväg.
Chief Operating Officer Squiller hävdar att ansökan om konkurs och att söka skydd från borgenärer var det enda sättet för GT att ta sig ur sina kontrakt med Apple och ha en chans att rädda sig själv. Det är med Squiller, tillsammans med verkställande direktören Gutierrez, som det också diskuteras om detta scenario var planerat under lång tid.
Den innersta ledningen kände säkert till de ekonomiska svårigheterna och det var de två nämnda GT-tjänstemännen som några månader innan konkursen aviserades systematiskt började sälja sina aktier. Gutierrez sålde aktier i början av maj, juni och juli vardera, Squiller avyttrade sedan aktier för mer än en miljon dollar efter att Apple vägrat betala den sista delen av lånet. GT hävdar dock att det rörde sig om planerade försäljningar och inte överhastade, impulsiva drag. Ändå är GT-chefernas agerande åtminstone diskutabelt.
Efter beskedet om konkurs rasade GT:s aktier till botten, vilket praktiskt taget utplånade bolaget värt nästan en och en halv miljard dollar från marknaden vid den tiden. Apple har meddelat att man tänker fortsätta att ta itu med safir, men det är ännu inte klart när man kommer att ta till sin massproduktion igen, och om det ens kommer att ske under de kommande åren. De publicerade dokumenten från GT Advanced Technologies-fallet kan göra honom obekväm och göra det svårt att förhandla med andra potentiella partners, som nu kommer att vara mycket mer försiktiga efter det tragiska slutet för safirproducenten. Detta var trots allt också anledningen till att Apple kämpade hårt i rätten för att göra minsta möjliga antal hemliga dokument offentliga.
Bra artikel, tack för det.
Varför i hela friden öppnade de en safirfabrik utan erfarenhet och gick fortfarande med på ett ofördelaktigt kontrakt? Jag gillar inte villkoren, jag accepterar dem inte. Punkt. Att Apple också samlade sopor och inte gjorde det andra gången är ganska förståeligt. Så fort de har ont om safiren de enligt kontraktet ska få ska de försöka använda vad de kan.
Superskrivet. Även för en finansiell analfabet som mig, förståeligt. Fortsätt så, Ondřej :-)
BTW Apple verkar plötsligt inte vara ett soligt företag fullt av teknikentusiaster och filantroper (röd) (grön) (regnbåge). I slutändan handlar det alltid om affärer..
Du var verkligen naiv.
Ganska rörigt..
Så låt oss sammanfatta det: Jag kommer att signera någon för att producera något som jag inte kan göra i en mängd som jag inte har folk till.... Och den som jag ska skriva kontrakt med efter att jag inte kan göra det är den onde diktatorn som är skyldig?
Å andra sidan – jag måste säkerställa produktionen av något jag vill ha och jag ser att partnern jag har att göra med kanske inte är särskilt solid. (Vilket till exempel framgår av ledningens aktieförsäljning före kraschen) Jag har full förståelse för Apples tillvägagångssätt.
Den viktigaste frågan – vi har inte safir på iPhones för att GT inte hann producera den eller för att Apple inte ville ha den till slut?
Denna "vi kommer att gå ihjäl" och "vinsten blir vår"-principen kommer förr eller senare att hamna i enorma problem.
1) leverantören kommer att minska kvaliteten för att kunna producera till det pris som Apple dikterar (visas av den enorma skrothastigheten för iPhone 6 och andra Apple-produkter)
2) när kapaciteten är full kommer leverantören att välja partners (kunder) som låter dem tjäna och kommer att ha en jämlik relation. Apple kommer inte behöva producera det
3) några dåliga PR och all charm och fandom kommer att börja försvinna och försäljningen kommer att minska med tiotals %
Vad är denna enorma slöseri? Hur mycket %?
det är svårt att svara på det, för APPLE publicerar inte dessa siffror, så vitt jag vet, utan titta bara på ipPone.forum.cz där upprepade klagomål om iP6 inte är ett undantag - även 3-4 gånger !!!
Det är mitt argument... Det är nog inte ens värt att kommentera.
Jag ser det som att sanningen ligger någonstans i mitten och varje sida skildrar det i ett bättre ljus för sig själva, men:
1/ liknande förhållanden finns överallt...
2/ Apple investerade/tillhandahöll pengar för utveckling och produktion av något som ingen ännu har producerat med de angivna parametrarna, så varför skulle de gå med på att GT potentiellt skulle sälja safir till t ex Samsung?
3/ kvaliteten var överenskommen och volymen överenskom, vilket inte kunde uppfyllas, så som jag förstår det började Apple ta minst halva volymen safir
4/ alla skäller ut Apple för att de inte är innovativa och revolutionerande. Jag ser det som att ytterligare en revolution har stigit och fallit på safir, åtminstone i användningen av detta material på stora ytor, jag antar att Apple måste göra något med det åtminstone i fallet med klockan, om det inte fungerade kanske på iPhone 6...
Tyvärr innehåller artikeln ingen ytterligare information, såsom Apples inblandning i produktionsprocessen, verktyg och andra delar av hela processen. Jag vet inte om det skrevs här i en annan artikel eller på en annan server, men om bara hälften av det stämmer är det ganska konstigt beteende. Det vill säga, om någon säger åt mig att göra en produkt med vissa parametrar och inom en viss tid, och sedan säger han till mig att jag måste göra den enligt ett specifikt förfarande, och jag säger till honom att om jag gör som han säger, produkten kommer inte att vara av sådan kvalitet och jag kommer inte att leverera honom i tid och kunden insisterar fortfarande på sin position, något är fel. Personligen tycker jag att det är misstänkt och på något sätt får det mig att känna att det kanske inte var en safir trots allt, eller bara en safir. Det hela är bara fruktansvärt extremt och jag får en känsla av att Apple inte hade så mycket intresse av att få det att gå bra. Han ville testa något och inte på egen bekostnad, utöver själva stadens/statens deltagande. Tja, det är bara spekulationer.
Frågan är vem som lånat ut GT AT de pengarna. Om Apple är det en dubbel katastrof för Apple. Inte bara för pengarna, utan också för att alla nu vet hur Apple förhandlar. GT-chefer gick med vinst på försäljningen och Apple stod kvar med en fabrik med anställda som de inte behöver. Jag förstår bara inte varför de först byggde över 2000 XNUMX ugnar när de inte behärskade produktionstekniken. Kanske kommer jag inom ett år att kunna producera det glaset i tillräcklig mängd och till rimliga kostnader, och nästa generation av iPhones kommer att ha safirglas.
Apple kommer inte att förlora några pengar, GTAT måste betala tillbaka allt. För att betala av skulden kommer han att sälja ugnar som aldrig ägdes av Apple. Inte ens Apple-anställda fanns nu kvar, allt var under administration av GTAT, som sparkade dem.
Tja, om GTAT försätter sig i konkurs, är det för att det har högre skulder än hela dess tillgångar. Ugnar kan bara säljas av den som köper dem, om de inte vet hur man gör safirglas i dem. Och de har också ganska många av dessa ugnar. Vem skulle någonsin behöva så mycket safir?
Jag läste någonstans att de anställda inte fick sparken och Apple tog över fabriken med de anställda.
Här tittar jag på analytikern själv..