Ondrej Holzman På servern Quora.com dök upp ett intressant inlägg av Kim Scheinberg, som fann modet år senare att dela historien om sin man, en före detta Apple-anställd som tydligen spelade en viktig roll i Apples övergång till Intel-processorer.
Rädsla? Jag har velat dela den här historien ett tag.
Året är 2000. Min man John Kulmann (JK) har arbetat för Apple i 13 år. Vår son är ett år och vi vill flytta tillbaka till östkusten för att komma närmare våra föräldrar. Men för att vi skulle kunna flytta behövde min man också begära att få jobba hemifrån, vilket innebar att han inte kunde arbeta med några lagprojekt och var tvungen att hitta något att jobba med självständigt.
Vi planerade flytten i god tid, så JK delade gradvis upp sitt arbete mellan Apple-kontoret och hemmakontoret. År 2002 arbetade han redan heltid från sitt hemmakontor i Kalifornien.
Han mailade sin chef, Joe Sokol, som av en slump var den första personen som JK anställde när han började på Apple 1987:
Datum: tis 20 juni 2000 10:31:04 (PDT)
Från: John Kulmann (jk@apple.com)
Till: Joe Sokol
Ämne: intelJag skulle vilja diskutera möjligheten att bli Intel-ledande för Mac OS X.
Oavsett om det bara är ingenjör eller som projekt-/teknisk ledare tillsammans med en annan kollega.
Jag har arbetat konsekvent på Intel-plattformen den senaste veckan och jag gillar det verkligen. Om det här (Intel-versionen) är något som kan vara viktigt för oss skulle jag vilja börja jobba med det på heltid.
jk
***
18 månader har gått. I december 2001 sa Joe till John: "Jag måste motivera din lön i min budget. Visa mig vad du jobbar med just nu.”
Vid den tiden hade JK tre datorer på sitt kontor hos Apple och ytterligare tre på sitt hemmakontor. Alla såldes till honom av en vän som byggde sina egna datorenheter, som inte gick att köpa någonstans. De körde alla Mac OS.
Joe såg förvånad på när JK slog på Intel PC och det välbekanta "Välkommen till Macintosh" dök upp på skärmen.
Joe stannade en stund och sa sedan: "Jag kommer snart tillbaka."
Efter ett tag återvände han tillsammans med Bertrand Serlet (senior vice president för mjukvaruteknik från 1997 till 2001 – reds. anm.).
I det ögonblicket var jag på kontoret med vår ettårige son, Max, eftersom jag skulle hämta John från jobbet. Bertrand gick in, såg datorn starta upp och sa till John: "Hur lång tid innan du kan få igång det här på en Sony Vaio?" JK svarade: "Inte på länge." "Om två veckor? Om tre?” frågade Bertrand.
John sa att det skulle ta honom mer som två timmar, högst tre.
Bertrand sa åt John att gå till Fry (en välkänd datoråterförsäljare på västkusten) och köpa den bästa och dyraste Vaio de hade. Så John och Max och jag gick till Fry och var tillbaka på Apple på mindre än en timme. Den kördes fortfarande på Vaia Mac OS klockan 8:30 den kvällen.
Redan nästa morgon satt Steve Jobs redan på ett plan på väg till Japan, där chefen för Apple ville träffa Sonys president.
***
I januari 2002 satte de ytterligare två ingenjörer på projektet. I augusti 2002 började ytterligare ett dussin arbetare arbeta med det. Det var då de första spekulationerna började dyka upp. Men under dessa 18 månader var det bara sex personer som hade någon aning om att ett sådant projekt fanns.
Och den bästa delen? Efter Steves resa till Japan träffar Bertrand John för att tala om för honom att ingen får veta om den här saken. Ingen alls. Hans hemmakontor måste omedelbart byggas om för att uppfylla Apples säkerhetskrav.
JK invände att jag kände till projektet. Och inte bara att jag vet om honom, utan att jag till och med namngav honom.
Bertrand sa åt honom att glömma allt och att han inte skulle kunna prata med mig om det igen förrän allt var offentligt.
***
Jag har missat många anledningar till varför Apple bytte till Intel, men jag vet detta med säkerhet: ingen rapporterade det till någon på 18 månader. Projekt Marklar skapades bara för att en ingenjör, som frivilligt lät sig degraderas från en högre position för att han älskade programmering, ville att hans son Max skulle bo närmare sina morföräldrar.
Redaktörens anmärkning: Författaren noterar i kommentarerna att det kan finnas vissa felaktigheter i hennes berättelse (till exempel att Steve Jobs kanske inte har flugit till Japan, utan till Hawaii), eftersom det hände redan för många år sedan, och Kim Scheinberg ritade främst från hennes mans e-postmeddelanden från hans eget minne.
Jag älskar att lära mig sådan information... Tack för den fina artikeln....