Stäng annons

När du har en iPhone, iPad, MacBook liggande på skrivbordet och du ständigt letar efter klockan eller den nya Apple TV:n är det svårt att föreställa sig att du skulle kunna lämna detta så kallade äpple-ekosystem med en snaps av din finger. Men jag satte på mig skygglappar och försökte byta ut MacBook – mitt främsta arbetsverktyg – mot en Chromebook i en månad.

För vissa kan detta verka som ett helt irrationellt beslut. Men efter fem år med en 13-tums MacBook Pro, som sakta höll på att kvävas och förberedde mig på att ersätta den med nyare hårdvara, undrade jag helt enkelt om det kunde finnas något annat än en annan Mac i spelet. Så jag lånade en månad 13-tums Acer Chromebook White Touch med en pekskärm.

Den främsta motivationen? Jag satte upp en (in)ekvation där datorn å ena sidan kostade en tredjedel till en fjärdedel av priset och å andra sidan det besvär som denna rejäla besparing medför, och jag väntade på att se vilken skylt jag skulle kunna placera i slutet.

En MacBook eller en för dyr skrivmaskin

När jag köpte ovannämnda 2010-tums MacBook Pro 13 blev jag direkt kär i OS X. Efter att ha bytt från Windows blev jag imponerad av hur modernt, intuitivt och underhållsfritt systemet var. Jag vände mig förstås snabbt vid den perfekta styrplattan, högkvalitativt bakgrundsbelyst tangentbord och en förvånansvärt stor mängd bra mjukvara.

Jag är inte på något sätt en krävande användare, jag skriver främst texter till redaktionen och till skolan på Mac, sköter elektronisk kommunikation och redigerar då och då en bild, men ändå började jag känna att den äldre hårdvaran redan börjar kalla på en förändra. Synen av att spendera trettio till fyrtio tusen kronor eller så på en "skrivmaskin" flyttade min uppmärksamhet från MacBook Airs och proffs till Chromebooks också.

En dator med ett operativsystem från Google, baserat på webbläsaren Chrome, (åtminstone på papper) uppfyllde de flesta krav jag har på en bärbar dator. Enkelt, smidigt och underhållsfritt system, immun mot vanliga virus, lång batteritid, relativt högkvalitativ styrplatta. Jag såg inga större hinder med mjukvaran heller, eftersom de flesta tjänster jag använder finns även på webben, det vill säga direkt från Chrome utan problem.

Acer Chromebook White Touch är helt ojämförlig med MacBook med en prislapp på 10 tusen och det är en annan systemfilosofi, men jag lade min MacBook i en låda i en månad och dök handlöst in i världen som heter Chrome OS.

Observera att detta inte är en objektiv utvärdering eller recension av Chrome OS eller Chromebook som sådan. Det här är helt subjektiva erfarenheter som jag fick av att ha levt med en Chromebook i en månad efter år av att ha använt en MacBook varje dag, och som äntligen hjälpte mig att lösa dilemmat om vad jag ska göra med datorn.

Att komma in i Chrome OS-världen var en bris. Den första installationen tar bara några minuter, sedan är det bara att logga in med ditt Google-konto så är din Chromebook klar. Men eftersom Chromebook praktiskt taget bara är en inkörsport till Internet och de Google-tjänster som körs på den, var det att vänta. Kort sagt, det finns inget att ställa in.

När jag lämnade MacBook var jag med rätta mest oroad över styrplattan, eftersom Apple ofta ligger långt före konkurrenterna i denna komponent. Lyckligtvis har Chromebooks vanligtvis en bra styrplatta. Detta bekräftades för mig med Acer, så det var inga problem med styrplattan och gester som jag vant mig vid i OS X. Skärmen var också trevlig, med en upplösning på 1366 × 768 liknande den för MacBook Air. Det är inte Retina, men det kan vi inte vilja ha i en dator för 10 tusen heller.

Den betydande skillnaden mellan denna modell och MacBook är att skärmen är beröringskänslig. Dessutom svarade Chromebook perfekt på beröring. Men jag måste erkänna att jag inte har sett något på pekskärmen på en hel månad som jag skulle bedöma som ett högt mervärde eller en konkurrensfördel.

Med fingret kan du rulla sidan på displayen, zooma in på objekt, markera text och liknande. Men självklart kan du göra alla dessa aktiviteter på styrplattan, minst lika bekvämt och utan en fet skärm. Varför montera en pekskärm på en bärbar dator med klassisk design (utan löstagbart tangentbord) är fortfarande ett mysterium för mig.

Men i slutändan handlar det inte så mycket om hårdvaran. Chromebooks erbjuds av en rad tillverkare och även om utbudet är något begränsat i vårt land kan de flesta enkelt välja en enhet med den hårdvara som passar dem. Det handlade mer om att se om jag skulle kunna existera inom Chrome OS-miljön under en längre tid.

Det positiva är att systemet fungerar behagligt smidigt tack vare sin anspråkslösa natur, och Chromebook är perfekt för att surfa på Internet. Men jag behöver lite mer än bara en webbläsare på min dator, så jag var omedelbart tvungen att besöka självbetjäningsbutiken som heter Chrome Web Store. Där borde ha funnits svaret på frågan om ett webbläsarbaserat system skulle kunna konkurrera med ett fullfjädrat operativsystem, åtminstone på det sätt jag behöver det.

När jag gick igenom webbplatserna för de tjänster som jag använder dagligen på iOS eller OS X genom applikationer, fann jag att de allra flesta av dem kan användas via en webbläsare. Vissa av tjänsterna har sedan en egen applikation som du kan installera på din Chromebook från Chrome Web Store. Nyckeln till Chromebooks framgång bör vara denna butik med tillägg och tillägg för webbläsaren Chrome.

Dessa tillägg kan ha formen av enkla funktionella ikoner i Chrome-huvudet, men de kan också vara nästan fullfjädrade inbyggda applikationer med förmågan att fungera även utan internetanslutning. Chromebook lagrar data från dessa appar lokalt och synkroniserar dem med webben när du ansluter till internet igen. Googles kontorsapplikationer, som är förinstallerade på Chromebooks, fungerar på samma sätt och kan även användas utan internetanslutning.

Så det var inga problem med en hel rad aktiviteter på Chromebook. Jag använde Google Docs eller den ganska solida Minimalist Markdown Editor för att skriva texterna. Jag vande mig vid att skriva i Markdown-format för ett tag sedan och nu tillåter jag det inte. Jag installerade också snabbt Evernote och Sunrise på min Chromebook från Chrome Web Store, vilket gjorde att jag enkelt kunde komma åt mina anteckningar och kalendrar, även om jag använder iCloud för att synkronisera mina kalendrar.

Som jag redan skrivit använder jag förutom att skriva även MacBook för mindre bildredigering och det var det inga problem med på Chromebook heller. Ett antal praktiska verktyg kan laddas ner från Chrome Web Store (vi kan till exempel nämna Polarr Photo Editor 3, Pixlr Editor eller Pixsta), och i Chrome OS finns det till och med en standardapplikation som möjliggör alla grundläggande justeringar. Jag stötte inte på här heller.

Däremot uppstår svårigheter om du utöver kalendern även använder andra Apples onlinetjänster. Chrome OS, föga överraskande, förstår helt enkelt inte iCloud. Även om iCloud-webbgränssnittet kommer att tjäna till att komma åt dokument, e-postmeddelanden, påminnelser, foton och till och med kontakter, är en sådan lösning inte precis toppen av användarvänlighet och är mer av en tillfällig lösning. Kort sagt kan dessa tjänster inte nås via inbyggda applikationer, vilket är svårt att vänja sig vid, särskilt med e-post eller påminnelser.

Lösningen – så att allt fungerar med samma intentioner som tidigare – är tydlig: byt helt till Googles tjänster, använd Gmail och andra, eller leta efter applikationer som har en egen synkroniseringslösning och inte fungerar via iCloud. Det kan också vara svårt att migrera till Chrome, som man i princip måste byta till på alla enheter om man inte vill tappa bokmärkessynkronisering eller en översikt över öppna sidor. I det här fallet är det nödvändigt att ersätta läslistan med ett annat program, vilket har blivit en stor fördel med Safari med tiden.

Så det kan vara något problem med Chromebook här, men det måste erkännas att detta är ett lösbart problem. Som tur är behöver en person i princip bara byta till lite andra tjänster, och han kan fortsätta arbeta med praktiskt taget samma arbetsflöde som han var van vid på Mac. Mer eller mindre varje Apple-tjänst har sin konkurrerande motsvarighet för flera plattformar. Faktum är dock att konkurrensen inte alltid erbjuder så enkla och användarvänliga lösningar.

Men även om jag faktiskt övergav många tjänster för en tid på grund av Chromebook och bytte till alternativa lösningar, upptäckte jag till slut att, hur frestande tanken på att arbeta inom en enda webbläsare än låter, är inbyggda applikationer fortfarande något jag kan inte överge i mitt arbetsflöde.

På Mac blev jag för van vid bekvämligheten och möjligheten att använda tjänster som Facebook Messenger eller WhatsApp i inbyggda applikationer, läsa Twitter genom den oöverträffade Tweetbot (webbgränssnittet räcker inte för en "avancerad" användare), ta emot meddelanden via ReadKit (Feedly fungerar också på webben, men inte så bekvämt) och hantera lösenord, återigen i det oöverträffade 1Password. Inte ens med Dropbox visade sig det rena webbupplägget vara optimalt. Förlusten av den lokala synkroniseringsmappen minskade dess användbarhet. Att gå tillbaka till nätet kändes ofta som ett steg bakåt, inte något som skulle vara framtiden.

Men appar kanske inte var det jag saknade mest med Chromebook. Det var inte förrän jag lämnade MacBook som jag insåg vilket enormt mervärde med Apple-enheter är deras sammanlänkning. Att koppla ihop iPhone, iPad och MacBook blev så självklart för mig med tiden att jag praktiskt taget började ignorera det.

Att jag kan svara på ett samtal eller skicka ett sms på en Mac accepterade jag blixtsnabbt, och jag kunde aldrig föreställa mig hur svårt det skulle vara att säga adjö till det. Handoff-funktionen är också perfekt, vilket också gör dig fattigare. Och det finns många sådana små saker. Kort sagt är Apples ekosystem något som användaren snabbt vänjer sig vid, och efter ett tag inser de inte längre hur speciellt det är.

Därför är mina känslor om Chromebook efter en månads användning blandade. För mig, en långvarig användare av Apple-enheter, fanns det helt enkelt för många fallgropar under användningen som avskräckte mig från att köpa en Chromebook. Det är inte så att jag inte kan göra något viktigt för mig på en Chromebook. Men att använda en dator med Chrome OS var långt ifrån lika bekvämt för mig som att arbeta med en MacBook.

Till sist satte jag ett otvetydigt tecken i ekvationen som nämns ovan. Bekvämlighet är mer än sparade pengar. Speciellt om det är bekvämligheten med ditt huvudsakliga arbetsredskap. Efter att ha sagt hejdå till Chromebook tog jag inte ens den gamla MacBook ur lådan utan gick direkt för att köpa en ny MacBook Air.

Ändå var Chromebook-upplevelsen mycket värdefull för mig. Den hittade ingen plats i mitt ekosystem och arbetsflöde, men när jag använde den kunde jag tänka på många områden som Chrome OS och bärbara datorer är gjorda för. Chromebooks har en framtid på marknaden om de hittar rätt position.

Som en billig inkörsport till internetvärlden som ofta inte stör med sitt utseende, kan Chromebooks fungera bra på utvecklingsmarknader eller inom utbildning. På grund av sin enkelhet, underhållsfria och särskilt minimala anskaffningskostnader kan Chrome OS framstå som ett mycket lämpligare alternativ än Windows. Det gäller även seniorer, som ofta inte behöver något annat än en webbläsare. När de dessutom kan lösa andra möjliga aktiviteter inom en enda applikation kan det vara mycket lättare för dem att bemästra datorn.

.