Stäng annons

Om du tittade på tisdagens avtäckande av de nya iMac-datorerna, tappade du förmodligen också käken oss. De nya allt-i-ett-datorerna från Apple är ultratunna, kraftfulla och har en bättre skärm. Vice President of Marketing Phil Schiller introducerade också med stort fanfar den nya Fusion Drive-tekniken, som ska kombinera kapaciteten hos en hårddisk med hastigheten hos en SSD. Är detta en vanlig hybriddrift, eller kanske någon helt ny teknik?

Om Apple verkligen använde en hybriddisk som vi känner den idag, skulle det inte vara något banbrytande. Dessa enheter fungerar på så sätt att de förutom en klassisk hårddisk med stor kapacitet även innehåller flashminne (känd från SSD-diskar). Denna är vanligtvis flera gigabyte stor och fungerar som en utökad buffert. Hårddisken är i vila för det mesta och plattan snurrar inte. Istället skrivs all ny data till flashminnet, vilket i allmänhet är snabbare för sådana operationer. Det brukar också förkorta uppstartsprocessen jämfört med standarddiskar. Problemet är att hastighetsfördelen försvinner när man läser större filer, plus att det finns några andra irriterande problem. Som redan sagt körs hårddisken i sådana enheter inte permanent, och behovet av att starta den innebär ofta en märkbar ökning av åtkomsttiden. Vid växling förstörs även skivorna, mycket snabbare än när plattan hela tiden roterar.

Så hybridenheter verkar inte vara en helt idealisk kandidat för användning i nya iMac. Till och med den officiella sidan för de nya stationära datorerna på Apples webbplats talar emot denna teknik:

Fusion Drive är ett banbrytande koncept som kombinerar den stora kapaciteten hos traditionella hårddiskar med flashminnets höga prestanda. Med Fusion Drive är din iMac snabbare och effektivare när det gäller att utföra diskintensiva uppgifter – från uppstart till att starta program till att importera foton. Detta beror på att föremål som används ofta finns alltid redo i snabba flashminnen, medan föremål som används mer sällan finns kvar på hårddisken. Filöverföringar sker i bakgrunden, så du kommer inte ens att märka dem.

Enligt informationen vi fick veta på själva konferensen kommer Fusion Drive (mot en extra avgift) att innehålla en 1 TB eller 3 TB hårddisk och 128 GB flashminne. I sin presentation visade Phil Schiller att systemet, applikationerna och de ofta använda filerna bör placeras på den förstnämnda och de mindre använda på den andra. Dessa två förråd kommer automatiskt att kombineras till en enda volym av programvara, och en sådan "fusion" bör resultera i snabbare läsning och skrivning.

Därför kan vi, baserat på dessa två källor, lugnt säga att blixten i den nya iMac inte bara ser ut som en förlängning av buffertminnet. Enligt serverartikeln Ars Technica här har vi något som IT-specialister inom företagssektorn har använt sedan en tid tillbaka, nämligen automatisk nivåindelning. Större företag måste ofta hantera ett problem med en enorm mängd data, vilket utan ordentlig hantering kan orsaka ett stort problem, vad gäller hastighet, tydlighet och kostnader. Dessa företag måste börja bygga diskarrayer och använder ofta konceptet med flerlagerslagring: för att hålla kostnaderna så låga som möjligt använder dessa matriser inte bara snabba SSD:er utan också långsammare hårddiskar. Och automatisk datalager används för att omfördela filer mellan dessa två typer av lagring.

Låt oss föreställa oss att en av de anställda i ett tänkt företag skapar ett utkast till en presentation och sparar det i ett delat arkiv så att han inte tappar bort det. Filen placeras initialt på en långsam hårddisk där den ligger inaktiv i några dagar i väntan på att bli klar. När vår Mr. X avslutar presentationen skickar han ut den till några av sina kollegor för granskning. De börjar öppna den, ökningen i efterfrågan på den här filen märks av speciell programvara och flyttar den på så sätt till en lite snabbare hårddisk. Låt oss säga att när en storföretagschef nämner presentationen en vecka senare vid ett vanligt möte, börjar alla närvarande ladda ner och vidarebefordra den i massor. Systemet ingriper sedan igen i detta ögonblick och flyttar filen till den snabbaste SSD-disken. På så sätt kan vi helt enkelt föreställa oss principen om automatisk datalager, även om vi i verkligheten inte arbetar med hela filer, utan med datablock på underfilsnivå.

Så här ser automatisk datalagring ut för professionella diskarrayer, men exakt hur fungerar Fusion Drive gömd i djupet av den nya iMac? Enligt kunskap om webbplatsen Anandtech ett 4 GB buffertminne skapas först på flashminnet, vilket kan jämföras med motsvarande hybridenheter. Datorn skriver all ny data i denna buffert tills den är helt full. Då lagras all annan information på hårddisken. Anledningen till denna åtgärd är att flash är mycket snabbare för mindre filoperationer. Det är dock här hybridskivans likhet slutar.

Dessutom fungerar Fusion Drive som vi visade i exemplet två stycken ovan. Specialprogramvara gömd i Mountain Lion-systemet känner igen vilka filer användaren använder mest och flyttar dem till det kraftfullare 128 GB flashminnet. Å andra sidan sparar den mindre nödvändiga data på hårddisken. Samtidigt verkar Apple ha tänkt på säkerheten för filerna som flyttas på detta sätt och lämnar originalversionen på källdisken tills operationen är klar. Det ska därför inte bli några obehagliga överraskningar, till exempel efter ett oväntat strömavbrott.

Baserat på denna information ser Fusion Drive ut som en mycket praktisk funktion än så länge, särskilt för tillfälliga användare som inte vill hantera filer på flera olika lagringar. För mer krävande kunder kanske det medföljande 128 GB flashminnet inte räcker för all deras data, men å andra sidan kan de fortfarande använda snabba externa enheter anslutna, till exempel via Thunderbolt, för större arbetsfiler.

Förmodligen är det viktigaste just nu att veta hur mycket det här roliga faktiskt kommer att kosta oss. Som framgår av priserna på de nyintroducerade produkterna betalar Apple för framsteg. Vi kommer att betala nästan 35 6 kronor för den grundläggande iMac-modellen i tjeckiska butiker, och även den högsta standardmodellen inkluderar inte Fusion Drive. Detta måste väljas som en speciell konfiguration för en extra kostnad på 500 XNUMX CZK. Därför är det inte uteslutet att fördelarna med Fusion Drive för många användare inte kommer att överstiga dess svindlande pris. Däremot kommer vi givetvis bara att kunna göra en objektiv bedömning när vi själva provar den nya iMac.

källa: Ars Technica, AnandTech
.