Stäng annons

De pågående rättsprocesserna där Apple står inför en grupptalan för att skada användare och konkurrenter med sitt iPod- och DRM-skydd i iTunes kan ta en mycket oväntad vändning. Apples advokater har nu ifrågasatt om det överhuvudtaget finns några målsägande i målet. Om deras invändning bifölls kan hela ärendet vara avslutat.

Även om Apples högsta chefer, iTunes-chefen Eddy Cue och marknadschefen Phil Schiller, vittnade i flera timmar inför domstolen på torsdagen, kan midnattsbrevet som Apples advokater skickade till domare Rogers visa sig vara mycket viktigare i slutändan. Enligt dem faller iPod som ägs av Marianna Rosen från New Jersey, en av de två namngivna målsägandena, inte inom den tidsperiod som omfattas av hela målet.

Apple anklagas för att ha använt ett DRM-skyddssystem som heter Fairplay i iTunes för att blockera musik köpt från konkurrerande butiker, som sedan inte kunde spelas på iPod. Klagandena kräver skadestånd för ägare av iPods som köpts mellan september 2006 och mars 2009, och det kan vara en stor stötesten.

[do action="quote"]Jag är orolig för att jag kanske inte har en anklagare.[/do]

I det ovannämnda brevet hävdar Apple att de kontrollerade serienumret på den iPod touch som Rosen köpte och fann att den köptes i juli 2009, flera månader utanför den aktuella perioden. Apples advokater sa också att de inte kunde verifiera köp av andra iPods som Rosen påstår sig ha köpt; till exempel skulle iPod nano ha köpts under hösten 2007. Därför kräver de att den andra parten omedelbart tillhandahåller bevis för dessa köp.

Det finns också ett problem med den andra käranden, Melanie Tucker från North Carolina, vars köp Apples advokater också vill ha bevis för, eftersom de upptäckte att hennes iPod touch köptes i augusti 2010, återigen utanför den angivna tidsperioden. Tucker vittnade om att hon köpte iPoden i april 2005, men att hon ägde flera.

Domare Yvonne Rogers uttryckte också oro över de nyligen presenterade fakta, som ännu inte har bekräftats, eftersom målsäganden ännu inte har svarat. ”Jag är orolig för att jag inte behöver ha en åklagare. Det är ett problem", erkände hon och sa att hon självständigt skulle undersöka saken men vill att båda sidor ska lösa problemet snabbt. Om verkligen ingen anklagare trädde fram kunde hela fallet läggas ned.

Eddy Cue: Det var inte möjligt att öppna systemet för andra

Enligt vad de har sagt hittills borde båda kärandena inte bara äga en iPod, så det är möjligt att Apples klagomål i slutändan kommer att misslyckas. Eddy Cues vittnesmål med Phil Schiller kan spela en viktig roll om fallet fortsätter.

Den förstnämnde, som ligger bakom byggandet av alla Apple-butiker för musik, böcker och applikationer, försökte förklara varför det kaliforniska företaget skapade ett eget skydd (DRM) som heter Fairplay, och även varför det inte tillät andra att använda det. Enligt kärandena ledde detta till att användare låstes in i Apples ekosystem och att konkurrerande leverantörer inte kunde få sin musik till iPods.

[do action=”citation”]Vi ville licensiera DRM från början, men det var inte möjligt.[/do]

Chefen för iTunes och Apples andra onlinetjänster, Eddy Cue, sa dock att detta var en begäran från skivbolagen att skydda musiken, och att Apple gjorde efterföljande ändringar för att öka säkerheten i sitt system. På Apple gillade de inte riktigt DRM, men de var tvungna att implementera det för att locka skivbolag till iTunes, som vid den tiden tillsammans kontrollerade 80 procent av musikmarknaden.

Efter att ha övervägt alla alternativ bestämde sig Apple för att skapa sitt eget Fairplay-skyddssystem, som de ursprungligen ville licensiera till andra företag, men Cue sa att det i slutändan inte var möjligt. "Vi ville licensiera DRM från början eftersom vi trodde att det var rätt sak att göra och vi kunde växa snabbare på grund av det, men i slutändan hittade vi inget sätt att få det att fungera pålitligt", säger Cue, som arbetat på Apple sedan 1989.

Den åtta domarpanelens dom kommer också till stor del att bero på hur den beslutar om iTunes 7.0- och 7.4-uppdateringarna – om de huvudsakligen var produktförbättringar eller strategiska förändringar för att blockera konkurrensen, vilket Apples advokater redan har medgett var en av effekterna, även om det uppenbarligen inte var främsta. Enligt Cue ändrade Apple sitt system, som sedan inte skulle acceptera innehåll från någon annanstans än iTunes, bara av en anledning: säkerheten och de ökande försöken att hacka sig in på iPods och iTunes.

"Om det fanns ett hack skulle vi behöva hantera det inom en viss tidsram, för annars skulle de plocka upp sig själva och gå iväg med all sin musik", sa Cue och syftade på säkerhetsavtalen med skivbolagen . Apple var inte alls lika stor aktör vid den tiden, så att behålla alla kontrakterade skivbolag var avgörande för dess senare framgång. Så fort Apple fick veta om hackarnas försök ansåg de att det var ett stort hot.

Om Apple tillät fler butiker och enheter att komma åt sitt system skulle allt krascha och orsaka problem för både Apple och användare. "Det skulle inte fungera. Integrationen vi hade skapat mellan de tre produkterna (iTunes, iPod och musikbutik – red.) skulle kollapsa. Det fanns inget sätt att göra det med samma framgång som vi hade," förklarade Cue.

Phil Schiller: Microsoft har misslyckats med öppen åtkomst

Marknadschef Phil Schiller talade i en liknande anda som Eddy Cue. Han mindes att Microsoft försökte tillämpa den motsatta metoden med musikskydd, men hans försök fungerade inte alls. Microsoft försökte först licensiera sitt skyddssystem till andra företag, men när man lanserade sin Zune-musikspelare 2006 använde man samma taktik som Apple.

iPod gjordes för att fungera med endast en programvara för att hantera den, iTunes. Enbart detta säkerställde enligt Schiller hans smidiga samarbete med mjukvaran och musikbranschen. "Om det fanns flera hanteringsprogram som försökte göra samma sak, skulle det vara som att ha två rattar i en bil," sa Schiller.

En annan högt uppsatt Apple-representant som borde dyka upp vid deponeringen är den bortgångne Steve Jobs, som dock lyckades leverera depositionen, som filmades, före sin död 2011.

Om Apple skulle förlora fallet, kräver kärandena 350 miljoner dollar i skadestånd, vilket kan tredubblas på grund av antitrustlagar. Målet är planerat att pågå i sex dagar till, sedan sammanträder juryn.

källa: The New York Times, Gränsen
Foto: Andrew/Flickr
.